Ord

Jag älskar att skriva på bänkarna i skolan. Jag skiter i vad fröknarna säger, det är det enda sättet för oss att sprida våra ord. Även om man bara skriver hej, känns det häftigt om någon annan svarar. Man vet inte vem eller när, men någon läste mina ord. Med blyertspennor och trötta måndagsmornar klottrar vi ner fåniga små ord, oviktiga tankar och till och med dåliga dikter på dom nötta träbänkarna. Vi vill inte visa oss för varandra, men vi finns, och på det här sättet hörs vi.